Idag har jag varit inskriven i 13 j*vla veckor och jag är riktigt trött på de här stället. Imorron har jag ECT igen och den ger resultat de flesta har märkt skrillnad bara efter tre behandlingar. Som ni märker har jag inte så mycet att blogga om, jag hoppas på utskrivning efter påsk och att jag får åka hem över påsken. :)

Idag så hade jag min första ECT behandling, de var inte så farligt att bli sövd, de gick väldigt fort. Jag tror de tod 2 sekunder från och med jag fick narkosen tills jag somnade.

Bivärkningarna är jobbigt huvudvärk och trött, jag har sovit i stoty sätt hela dagen. Nu hoppas jag bara att jag kan sova inatt med.

Jag är så nervös inför nästa vecka. Jag skulle från början åka hem nästa lördag men nu blir de inte så eftersom jag kommer påbörja en ect behandling.Första behandlingen ska ja få på måndag morgon. En ect behandling kan man förklara kort att man blir nersövd och får elchocker. Detta ska hjälpa mig i min depression och självskadebeteende . Det är en väldigt omdiskuterad behandling men jag känner att jag inte har nå mer att förlora. Jag vill bli fri från mitt självskadebeteende .

 

Jag har verkligen mått piss sista tiden och har inte orkat fokuserat på bloggen. Igår blev jag förgiftad efter ett bakslag. Jag vet inte vad jag ska skriva mer än att jag har sjukt mycket ångest just nu och får ingen vid behovs medicin. Ingen bra nattpersonal är det som jobbar häller de säger bara att jag ska kämpa men de är inte så jävla lätt. De vet inte hur de är att må så piss.

 

Okej de har funnits stunder då de varit lättare jag kan börja med igår då jag fick träna min engelska ännu mer än med mina kinesiska inneboende, när jag låg på MAVA så var de en engelsk sjuksköterskestudent som tog hand om mig lite kul tyckte jag. Hon var jätte duktig.

 

Idag så kom de två sjuksköterskestudenter från Sydafrika hit på psyk så jag fick sitta med dom och jag var nyfiken i en strut och frågade om allt verkligen. Jag fick beröm för min engelska av alla tre studenterna. :)

Eftersom jag befinner mig på psyk som kom personalen in och sjöng och gav mig frukost på sängen. Så gulligt av dom måste jag säga. Vid 11 kommer Erika och hämtar mig och vi ska skriva kontrakt på nya lägenheteten sen ska vi äta på jensens och baka tårta. :D Ikväll kommer mami och papi också. :)

JAAAAAAAAA, äntligen ett steg frammåt. Läkaren skrev av mitt LPT så nu vårdas jag frivilligt typ. Jag vill ju inte vara här men jag är trött på att hela tiden höra LPT hit och LPT dit. Fördelen är att jag får åka på perm när jag vill. Sen skrivs jag ut så fort boendestödet kommer igång. :D

 

 

 

I måndags så var jag hos psykologen, fick inte ut så mycket av det. Jag vill inte ha förändring men jag måste och då måste jag intala mig att jag behöver en förändring.

 

Igår så var jag och en personal från avdelningen till försäkringskassan och där hände de mycket. Jag ska få en praktikplats och ett gymkort som ska aktivera mig så mina dagar blir meningsfulla.

 

Idag så var de visning på min nuvarande lägenhet och de gick bra. Ska blir skönt men också jpbbigt att flytta, det är så mycket som ska göras och inte minst städningen.

 

Vad ska man skriva när man är inlagd på psyk. Jag trodde jag skulle bli utskriven denna vecka men ikke sa nicke. På måndag ska jag prata med läkaren och jag tror nog inte de blir nå perm innan dess. Men jag vet inte.

Igår och dag har jag mått piss. Jag har haft starka tankar på att ta mitt liv men jag har stått emot fast de har varit sjukt svårt.

Jag är rädd för att åka hem samtidigt som jag så gärna vill de. Men jag HATAR min lägenhet. Den är så kall och tyst. Jag längtar till flytten den 1 maj. Hoppas den lägengenheten blir bättre och varmare. Jag funderar på att flytta hem en och halv månad tills flytten men de beror på, jag ska ju få boendestöd och på tisdag ska jag på möte ang praktikplats. Jag borde ha tagit tag i allt för lääääänge sedan redan i höstas då mamma sa till mig, men nej då, de får jag ångra nu.

 

Har inga bilder att bjuda på och inge mer att skriva. Byebye

 

Hej bloggisen, sitter just nu på en lite pluttig station och väntar på pappa som inte svarar i telefonen. Jag har en massa finnar i mitt fula ansikte. Jag är trött och vill bara hem. Vad nu hem är som jag sagt en massa gånger förut. Är hem lägenheten, mamma och pappa eller psyk? Alla tre ställena känns som ett hem på olika sätt.

 

Är hemma i lägenheteten just nu med Erika. Hon kom förbi lite spontant. Så nu bakar vi eller snarare hon som bakar medan jag färgar håret. Det ska vli coockies, mumma. Imorron åker jag hem till mami och papi. 

 

Har inte så mycket mer att skriva, ska vara social med Erkan nu. Bye bye

Idag har än så länge varit en bra dag. Jag vaknade av att solen lyste, okej jag var inte glad när de kom och väckre mig. Jag HATAR att vakna tidigt men jag måste vänja mig. Vid 10 fick jag taktil massage för jag var lite orolig och de var jätteskönt. Jag har fått de några gånger sen jag blev inlagd och har ni aldrig provat de så rekomenderar jag det starkt.

 

Vid ett kom min arbetsterapeft och vi eller jag fick sy en kasse som jag blev riktigt nöjd med. Jag ska träffa henne imorron igen och då vill jag sy en speciell sorts kudde som jag såg att andra hade gjort.

 

Alltås jag måste bara skriva om årets mello. Det har varit en riktig flopp. Programledarna har ingen kemi över huvud taget, de känns osäkra och har fula kläder. Höjdpungten var när Björn Gustafsson kom tillbaka. Det finns inget mer att skriva än att hela årets mello är en flopp och programledarna suger.

 

 

Senaste veckan har varit piss. Jag har bara gråtit och gråtit. Tårarna tar aldrig slut. Nu väntar jag på läkaren som aldrig kommer för att göra en bedömning om jag an åka hem över natten. Jag, Erika och Simon ska baka hemma hos mig i så fall.

 

Idag är det 7 veckor sedan jag blev inlagd så psyk har varit mitt hem i 7 hela j*vla veckor. Jag hoppas verkligen att jag blir utskriven snart. Jag orkar inte med att vara här längre.

I förrgår den 25 så var de exakt ett år sedan jag flyttade hemifrån till behandlingshem för att bli bättre i mitt betende men de blev jag aldrig, jag hade inget tålamord. Så ni som följt bloggen ett tag vet att jag gav upp efter ett halvår. Jag trivdes inte där och behandlingshem var inget som passade mig. Allt passar inte alla jämt.

 

Idag ska jag Erika och Hong gå på lägenhetsvisning inne i stan, vi vill flytta in till stan just nu bor vi alla 10-20 minuter ifrån stan med bussen. Jag hoppas verkligen på den här lägenheten men Erika har inte pratat med sin mamma än och jag är rädd att hon ska säga nej. Jag vet att vi är 20+ men ibland känner man sig liten och vill ha råd från föräldrarna. Min mamma tycker att jag ska bo kvar men jag har bestämt mig för att flytta, jag gillar inte lägenheteten som jag bor i nu.

 

Nu ska jag fixa mig inför visningen och vila lite. De har börja tvinga upp mig på morgonen nu för att ta mitt blodsocker eftersom jag är så yr och illamående om dagarna.

 

Om 45 minuter från och med nu så ska jag iväg med ADL och laga mat. Vi ska först handla och prata lite . Jag har bestämt mig för att göra pasta carbonara. Mumma.

 

 

Är helt beroeende av denna låt. :) <3

Igår fick jag åka hem på perm över natten bara och det gick bra fast jag sov jättedåigt, jag saknar mitt propavan som de tog bort eftersom jag bara överdosera dom. Jag sover sämre men ändå skönt att få naturlig sömn.

 

Kvällen har varit jobbig jag har gråtit mestadels men så gick de över eftersom mamma och pappa kanske kommer ner i helgen.

 

Nu ska jag kolla på trollkarlen från glada hudik om jag inte somnar. :)

Ikväll blir de mello inne på psyk. Jag har min lilla modul där jag får vara lite ifred. Idag har jag fått komma ut på en långpromenad med en personal såklart.

 

Nu har jag varit inlagd 5 veckor och två dagar totalt 37 dagar. Det känns som om tiden står stilla här. Jag får inte åka hem i helgen eftersom Erika ska åka hem till sin mamma i helgen.

 

Ingen utskriving än på ett tag ser de ut som iaf.

 

Tills i förrgår gick det frammåt men nu går de bakåt igen. Jag har lyckats med en överdos inne på avdelningen. Ingen allvarlig så de blev ingen tur till mava.

 

Igår blev de ingen matlagning med ADL eftersom jag mådde piss och knappt sovit något. De är flyttat till nästa onsdag. Jag är fortfarande deppig och efter 36 timmar i sängen så har jag kommit upp och ätit för första gången. Jag har tappat matlusten totalt och jag hatar min kropp, jag har aldrig varit smal. Jag vill bli smal och de bästa sättet är att sluta äta för de är de snabbaste sättet. 

 

Jag har verkligen inte haft någon lust att blogga, jag har funderat på att lägga ner bloggen men de känns fel på något sätt. Nu ska jag sammanfatta vad som hänt.