Idag var jag och Erika och åt på A6, jag fick två timmars perm. men efter en timme bland allt folk fick jag en panikattack och föll ihop mitt i köpcentret. Vårdjouren kom och hämtade oss. När vi kom tillbaka fick jag lugnande men de hjälpte inte. Ni sitter jag och väntar på läkaren som ska komma och ev. sy. Jag försökte stå emot men de gick inte.

 

 

Igår var de länsrätten och mitt LPT blev förlängt till den 28 april men jag kan bli utskriven om vi hittar ett bra behandlingshem. Jag hoppas att vi hittar ett behandlingshem innan jul. Jag orkar inte vara inlåst bakom psyks låsta dörrar mer.

 

Jag ville till Finjagården i Hässleholm men de hade inga platser lediga förrän till våren och de är en lång kölista. Men jag har hittat ett annant behandlingshem som verkar bra som min kontaktperson ska kontakta imorron. :)

 

Idag har det varit en lååååååångtråkig dag, det finns absolut inget att göra, jag går bara fram och tillbaka i korridoren. Jag har inte skadat mig på två dagar nu och jag har lämnat ifrån mig de jag kan skada mig på vilket var jättesvårt men jag klarade de.

Jag har klarat mig i två dagar utan att skada migsjälv. Det har varit tufft men jag har klarat de. Om jag skadar mig så låser de min dörr tills jag ska gå och lägga mig. Det känns som ett straff. Jag har inget mer att skriva och jag orkar inte skriva mer.

 

Sorry att jag inte bloggat på två dagar men jag har mått så dåligt och gråtit. Mamma fick en stroke i fredags. Jag blev så ledsen och har inte orkat gjort någonting i helgen. Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har inte skurit mig varken igår eller idag men jag vill så gärna göra de men då låser de min dörr och de vill jag inte.

 

Ne jag orkar inte skriva nå mer.

 

Idag har Erika varit hit och besökt mig. Snacka om att jag blev glad när jag fick höra att hon skulle komma förbi. :D Vi gick med en personal till A6 där jag köpte en jacka, strumpor, mjukisbyxor och örhängen.

 

När vi kom tillbaka till avdelningen så kollade vi på roliga klipp på katter på youtube och på bilder från språkresan 2010. Så dagen har varit ganska bra ändå.

 

Dagen har börjat sådär, jag fick veta igår att Linda har blivit skickad till rättspsyk i Sundsvall. Tycker så synd om henne. Varför ska man vårdas med folk som bigott brott när de enda brott man själv har bigott är mot sin egna kropp. De är sjukt hur de fungerar. Jag har hört att rättspsyk i Växjö har slutat att ta emot människor som har självskadebeteende.

 

Nu ska jag vila en stund tills Helen kommer tillbaka från City gross. Hon ska handla åt mig och sigsjälv. Jag får fortfarande inte gå ut.

Idag har det varit ganska lugnt, jag har rispat mig lite bara. Just nu sitter jag och en annan patient (hon som tröstade mig igår kväll) och pratar lite. Hon tror att hon kommer bli utskriven snart och jag får nästan lite panik över de för hon får mig att må bättre. 

 

 

Mitt humör vände så fort. Jag skulle gå och vila en stund men då föll en tvångstanke in och tog över mig. Jag skar mig på två ställen och fick sy 10 stygn. Personalen har låst min dörr och tror de ska få mig att må bättre. De får mig snarare att må sämre och jag gråter som aldrig förr men personalen skiter i mig. En personal tryckte ner mig med kränkande ord så som att jag är barnslig osv. Tänker berätta de för chefen imorron så hon får en tillsägelse.

 

En en annan kvinna som är inlagd kom och satte sig och prata med mig och de lugnade mig rätt så mycket. En patient ska inte behöva trösta en annan patient.

 

 

Idag har det varit okej, jag har inte skadat mig nå fast tankarna finns där. Jag har pratat med läkaren och hon ska skicka in en ansökan om förlängt LPT. Ingen nyhet direkt, jag visste att de skulle bli så.

 

På förmiddagen kom Hong (hon och hennes kille hyr ett rum av oss) hit och hälsade på, oj vad glad jag blev. Hon grät när vi sågs. Tack för besöket Hong vi ses snart igen. :)

Åååh vilka frestelser jag har just nu på att skära mig. Jag vet inte hur länge till jag kan stå emot. Jag vet att de kommer låsa min dörr ifall jag gör de. Ingenting spelar längre någon roll känns det som, jag har inga krafter kvar att kämpa. Jag vill ut härifrån men samtidigt är jag rädd för att komma ut, enda sättet är att komma ut härifrån är att jag måste sluta skada migsjälv vilket är skitsvårt. Hur ska jag hitta motivationen att sluta skada mig?

Jag känner mig lugn efter att ha fått taktil massage men tankarna finns ändå kvar. Jag vill skada mig samtidigt som jag inte vill de, jag vet att det låter jättekonstigt och de är de. Jag vet att om jag skadar mig så kommer de låsa min dörr och jag får inte vara inne på rummet förrän jag ska gå och lägga mig.

Inatt sov jag 14.5 timmar vilket jag behövde för jag mådde så dåligt igår.

 

Efter att ha skurit migsjälv igen så jag fick sy så har de låst mitt rum och sitter och gråter på avdleningen och ingen personal bryr sig.

 

Ne jag orkar inte blogga mer just nu jag mår så dåligt att jag orkar inte leva, jag vill bara dö så jag slipper all ångest och andra jobbiga tankar.

God morgon. Jag vaknade nyss och har tagit en dusch och nu väntar jag på lunchen, jag är rätt så hungrig.

Igår så fick jag ett sms från Linda som jag jag träffade när jag bodde på Lövänges behandlingshem och fick veta att hon också är utskriven därifrån, sen berättade hon att många av personalen har slutat för att de var så dåligt.

Jag saknar Linda och när jag fick höra att hon också har blivit sämre i sina sjukdommar så blev jag lite ledsen. 

 

I morse blev jag av med vaket men jag fick inte vara på mitt rum. Jag vägrade att lämna rummet men då hota dom med att skicka mig till PIVA, efter ett tag så gick jag med på att lämna rummet men jag fick ett utbrott. Efter många om och men så lugnade jag ner mig och spelade lite kort med en praktikant.

 

Efter lunchen så var jag så trött, irriterad och arg men jag fick komma in på rummet och sova en stund och så fick jag lite handmassage som gjorde att jag kunde slappna av.

 

 

Ååååh vad jag hatar att ha vak, men jag förstår dom varför sätter vak på mig. Jag har varit på självdestruktiv sista tiden, jag litar inte ens på migsjälv. Jag saknar mina försäldrar och friheten. Jag är 100% säker att de kommer förlänga mitt LPT. Sen är de bara en personal som jag kommer överens med, den personal som sitter hos mig nu är en döv kärring.

 

Jag har sjukt mycket ångest just nu och kan inte slappna av. Jag brukar aldrig vara vaken så här tidigt men den personal som satt hos mig innan den döva kärringen väckte mig. Jag brukar sova till 10-11-tiden. Men men tror jag ska få prata med läkaren senare idag får se vad som händer.

Igpr vid 8-tiden så blev jag flyttad till PIVA (Psykiatrisk intensivvåndsavdelning) där jag fick tillbringa natten. Vid 11 i morse så fick jag komma tillbaka till avd F vilket känns skönt.

 

Jag får inte vara själv på rummet men nu sitter jag ute på avdelningen där jag har en 3a. Ne nu ska jag kolla lite på tv.

 

Denna dagen har varit jättejobbig. Jag har skurit mig två gånger och försökt strypa mig en gång så nu väntar vi på läkaren som ska bedömma om jag ska ha vak igen eller inte. Jag hoppas att de bara höjjer till en 4a vilket innebär att de tittar till mig varje kvart men hälst av allt vilja behålla min 3a som innebär att jag får gå ut med personal.

 

Ingen litar på mig nu efter denna dag inte jag häller, allt går så fort jag hinner knappt med själv.

 

Jag har precis fått ett enkelrum innan så delade jag rum med en annan tjej, de var okej men anledningen till att jag fått ett enkelrum är för att de ska kunna låsa min dörr om jag skadar mig mer. Just nu har jag 15 stygn på 5 olika ställen. Jag har fått sytt idag igen.

 

Jag mår piss men har blivit av med vaket iaf vilket är jätteskönt, men jag vill bara skada mig mer och mer. Mitt självskadebeteende har bara blivit värre och värre för varje dag som går.

 

Pratade nyss med läkaren då han kollade på mitt sår som ska sys men han kunde inte sy så han skicka en remiss till ortopeden som ska sy. Sen höjde han min TG (tillsynsgrad) till en 5a vilket innebär att jag har en personal med mig hela tiden. Asjobbigt.

 

Hej alla där ute. Nu har jag bestämt mig för att börja blogga igen, jag pratade med en skötare om de och de skulle vara bra för mig att skriva av mig lite.

 

Jag är kvar på psyk under LPT (lagen om psykisk tvångsvård) men de går ut den 23/10 men jag tror de förlängs eftersom jag har armarna fulla av stygn. Jag har sytt nästan varje dag den senaste tiden och nu väntar vi på en läkare som ska sy ännu mer. Jag som sa till migsjälv tidigare idag att nu får de vara nog men jag kunde inte motstå.