Jag har sovit i tre timmar typ. En personal kom in och sa att jag inte fick sova mer. Sen hände en sak som irriterar mig hon gick in min rummsgranne som får vila på dagen. Visst hon har varit i stallet och kan förstå att hon är lite trött (inget illa menat till dig utan menar personalen) vaffan jag somna 4 inatt fattar dom inte att jag är trött. Sen sa hon att jag inte får väcka henne inatt för att jag inte kan sova. Jag kommer sluta säga hur jag känner och hur jag mår. Jag kommer sluta be om hjälp, hamnar jag på psyk igen är det deras fel. Jag vågar inte be om vid behovs medicin som jag skulle behövt inatt. Att ta vb medicin i början var okej men inte efter ett år. Varför ska jag ha vb medicin då? Just nu vill jag bara förvinna, jag har starka dumma tankar. Men jag sitter iaf i tvrummet och dunkar musik i öronen på hägsta volym så jag slipper de andra som sitter här. 

Jag tänkte avslöja vilket behandlingshem jag bor på. Det heter orana och ligger i Kristianstad. De finns två orana ett som kallas oc (orana christianstad) och oä (orana äsphult) jag bor på oä. De ligger på landet mitt ute i ingenstans. När man ska köra hit så ska man köra så långt att man tror man kört för långt och så ska man köra en liten bit till. Haha xD 

Folk som inte lever med psykisk ohälsa kan inte förstå en som lever med psykisk ohälsa. De är samma sak med cancer en person som inte ha cancer kan inte förstå hur de känns för personen som har cancer. Hur kroppen bryts ner. För en person med psykisk ohälsa är det tankarna som styr. Hur tankarna styr ens kropp. Det är bara personer med psykisk ohälsa som kan förstå varandra de är samma sak med personer med cancer eller andra sjukdommar. De som är sjuka begär inte att "friska" människor ska förstå man vill bara att de ska finnas där och se hur man faktiskt kämpar. Men kämparglöden finns inte där jämt ibland vill man bara ge upp och så ser livet ut. Varje dag är en kamp för all frisk som sjuk. 

Idag har jag städat vardagsrummet, kontoret och konferansen. Yey vad duktig jag har varit!!! :D 

Jag ska börja säga att min födelsedag var toppen. Jag fick ett par örhängen och nagellack av behandlingshemmet och ett presentkort på H&M av en annan klient. 

Ja då är man inte 22 längre utan ett år äldre. När jag stod och sminkade mig så kom Felicia och spelade en låt och kom med min present. De var hygiensaker från Victoria secret. De dofta sjukt gott. Sen fick jag örhängen från min syster och converse från mami och papi. Tack alla!!!! 

Jag trodde vi var vänner som fanns där i ur och skur men fan heller. Du hör aldrig av dig. Jag har hittat nya vänner som finns där, som finns där när jag behöver dem. Jag vill aldrig se dig mer!!!! Så HEJ DÅ för evigt. Ha ett bra liv. 

Idag är de sista dagen som 22 åring. Usch!!! Okej de är väl inte så stor skillnad på 22 och 23 men jag vill inte bli äldre. Desto äldre desto mer ansvar. Jaja idag har jag och Felicia promenerat, solat på altanen och jag har bakat en prinsesstårta. 

Idag har de varit en riktig slappdag. Jag gjorde middagen de blev italensk sallad. Vi har gjort den 3 torsdagar i rad. 

Alltså jag bara skrattar. Dom ringde mig från 3 där jag har mitt internet för mitt abonang går snart ut och vi diskuterade olika förslag och de löste sig men sen skulle han ha min bloggadress. Ja jag gav honom den för han va så jävla skön. Hej hej till dig!!!! 

Just nu vill jag bara ge upp. Skriva ut mig. Men vart ska jag ta vägen? Jag får inte flytta hem till mamma och pappa, jag har ingen lägenhet och jag vet att om jag skriver ut mig så hamnar jag på psyk igen och de vill jag inte.