Jag vet inte om jag orkar stanna kvar på behandlingshemmet mera. Dagen började ju helt okej men efter veckosamtalet så blev de jobbigt. Eller egentligen så började de redan efter jag fick min morgonmedicin, de var min terapeut som gav mig den och hon tog upp en jobbig sak, vi pratade lite och sen gick jag och städa. Tänkte inte så mycket mer på det. Men när L tog upp de på veckosamtalet igen så blev de jobbigt. Jag hade k-tid och tänkte på de typ hela tiden. När jag kom tillbaka till behandlingshemmet så kom de som en bomb över mig och jag började storgråta. Jag HATAR mig själv, jag är så jävla äcklig, ful och misslyckad.