Idag har jag varit på sjukhuset och pratat med en läkare angående mina mediciner jag tar blodprov en gång i månaden för mina värden har inte varit så bra men nu börjar dom bli normala igen vilket känns skönt. :) 

Okej till något roligare jag har städat personalkontoret okej de kanske inte låter så roligt men de har sjukt mycket skor där. 

Jag måste bara skriva av mig.

 

Jag är så jävla i helvete förbannad på min terapeut. Hon kan fan dra åt helvete!!!! Hon säger saker som inte är sant, sätter förutfattade meningar och säger att jag inte går in i min behandling. Jag har mått piss i helgen så nu säger hon att all personal är trött på mig för att jag sov till halv 12 både lördag och söndag. Men jag somna inte förrän vid 4-5 på morgonen. Det finns två till tjejer som bor här som sover typ hela dagarna och det är tydligen okej. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bara fly här ifrån just nu. Kasta saker, skrika ja och jag vet inte vad. Det pirrar i hela kroppen av ilska.

 

Jag vill aldrig mer se kärringen!!!!!

Jag har varit på högvarv typ hela dagen. Jag har mått helt okej fast jag har varit lite orolig för min mamma som ligger på akuten och väntar på läkare. Men när jag gick och la mig så kom ångesten. Jag satte på min sköldpadda och lyssna på musik som står i mina strategier men de hjälpte inte så jag smsa personalen och hon kom in. Vi prata lite och hon sa att jag skulle sätta mig vid datorn så nu sitter eller ligger jag här och lyssnar på musik. Jag har en känsla att jag inte kommer kunna sova. Orkar inte skriva mer nu. Hörs imorgon!!!

Igår fick jag veta att jag får göra en utrening på vilka diagnoser jag egentligen har. Det tog bara 6 månader att få ett ja. Jag blev så glad. :D Men innan vi ska börja ska jag trappa ut en medicin lite till.

 

Idag är det torsdag och det är min tur att ha k-tid (kvalitetstid) man åker iväg med en personal och gör något kul. Jag ska åka till ett köpcentrum och shoppa lite. :)

 

Jag har pratat med min terapeut idag med, hade sminkat mig och gjort mig fin och jag gråter i floder. Tog upp saker som jag gör omedvetet. Fick en hemuppgift som jag inte haft på ett bra tag och fy fan vad svår den är. Ska göra den i helgen eller imorgon.

 

Något jag och min terepeut har pratat mycket om är mitt beteende. Jag påvräkas lätt av andra. Nu när jag såg att min kompis här mår dåligt så blev jag lite ledsen. Inte först när jag väl såg det men nu nån timme efteråt. Jag vill bara gråta, inte för hennes skull utan bara för att. Jag vet inte vad jag ska göra. Om jag säger de till personalen så kommer de skriva de i min journal och min terapeut kommer ta upp det imorgon.

 

Jag måste lära mig att inte påvärkas så lätt av andra. Hur ska de funka i min framtid. Men jag kan inte hjälpa det. Det är inte så att jag väljer att bli påvärkad och må dåligt. Jag har lärt mig så mycket här. Jag har lärt känna mig själv, inte helt men lite grann. Jag börjar förstå mig på saker som jag aldrig trodde om mig själv.

 

Vaknade upp i morse med världens migrän så jag låg kvar i sängen tills kl 10 då personalen tvingade upp mig. Jag fick en ipren och tog de lugnt och nu är de borta. Jag har inte gjort så mycket, har städat två städområden. I morgon ska jag ha köket och åka på zumba. :D

 

Jag mår inte på topp men fösöker hålla humöret uppe. Jag känner mig nedstämd och ledsen. Jag saknar mina föräldrar, hund och mina katter. Jag sitter fast på ett jävla behandlingshem. Jag har inget annat val än att vara här. Om jag inte vill vara kvar här skriver min placerare in mig på psyk. Fy fan!!!!!

 

Till något helt annat. Min favoritlåt just nu!!!!

 

Jag är trött på att bo på behandlingshem. Att inge kunna bestämma allting själv, att göra ett jävla shema varje söndag vad jag ska göra nästa vecka. 

Jag vaknade vid 11 i morse. Somnade inte förrän vid 3-4 i natt. Jag var orolig och hade sjukt mycket ångest. Jag vågade inte ringa/smsa personalen för vb(vid behov) medicin. Sist jag tog de så blev personalen sur. Jag hade sköldpaddan på hela tiden men den hjälpte inte tyvärr.

 

Idag är det sol och skönt ute jag och min kompis ska ut och gå efter maten. Ska bli skönt faktiskt. :)

 

 

Jag känner mig ledsen, arg och fylld av ångest. Jag har pank efter alla misslyckanden jag gjort under tiden på behandlingshemmet. Allt jag sagt och allt jag gjort. Jag är rädd, rädd för att jag ska få ännu flera tillrättavisningar på tisdag då jag har nästa samtal med min teraput. Jag har legat under kedjetäcket i två timmar och haft sköldpaddan på i 20 minuter men inget hjälper. Jag vill bara gråta, skrika och skada mig. En av mina kontaktpersoner jobbar idag men det är henne jag är lite rädd för. Hon förstår inte mig. Jag vet inte vad jag ska säga heller. Om jag skulle säga "jag vill skada mig" så skulle hon bara säga "nej det vill du egentligen inte". Hur fan kan hon veta det? Jag har inte skadat mig så mycket sen jag kom hit men ibland så faller man tillbaka. När jag flyttade hit så bestämde jag mig för att ge livet en skangs och jag har blivit bättre och förstår mig på mig själv lite mer men vissa saker förstår jag inte.

 

Igår fick jag en sköldpadda som lyser upp rummet och spelar lugnande musik. Jag älskar den redan, jag somnade så skönt till den igår. Den håller på i 20 minuter men jag satte på den igen så jag hade den på i 40 minuter. Jag och två andra tjejer som bor här är "försökskaniner" om de funkar så kommer alla som flytta in hit få en sådan sköldpadda eller groda.

 

Jag känner mig så ensam. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vad jag ska skriva. Inatt sov jag bra men innan jag somnade hade jag sjukt mycket ångest. Jag känner av medicinminskningen. Jag försöker se glad ut fast jag inte känner mig glad för min teraput har sagt att man påvärkar andra när man går och ser deppig ut. Hur jävla lätt är det att se glad ut hela tiden.

 

Om det inte vore för mina föräldrar och viss personal på psyk så skulle jag inte leva idag. De har fått mig att orka lite till. Mina föräldrar har alltid funnits där. Min mamma är svårt sjuk och hon är min förebild. Klarar hon igenom dagen så gör jag det med. Hon är fysisk sjuk och jag är psykisk sjuk. På sista tiden har jag haft mycket ångest pga medicinminskningen. Jag har mycket tankar både bra och dåliga.

 

ÄLSKAR ER MAMMA OCH PAPPA!!!!! <3

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har inte gjort så mycket idag, typ städat vardagsrummet. Skulle vara i stallet men min hästrädsla börjar komma tillbaka sen var jag sjukt trött. Jag gick upp kl 9 och åt frukost sen sov jag till halv 12.

 

Vid 3 så ska vi åka och handla och och min kompis ska hämta ut ett paket. ;) Jag ska köpa en pepsi max har blivit beroende av de sen jag flytta hit. Haha!!!

 

Jaha då var placerarmötet över, eller mina placerare pratar just nu själva med min teraput och en av mina kontaktpersoner. Jag blir kvar i några månader till. De ska förlänga med 6 månader men man vet inte om jag blir kvar hela den tiden. Vi pratade lite om olika boendealternativ och om man ska göra en ny utredning så jag kan få en fölstendig diagnos. Just nu är allt en ända stor röra.

 

Jag vill bara härifrån. Jag är trött på behandlingshem och att bo på landet. Men det är sant de mina placerare sa om jag avbryter behandlingen för tidigt så kan jag falla tillbaka till de gamla lika fort och då var min tid här meningslös. Jag vill inte åka in och ut på psyk igen. De löser inga problem.