Något jag och min terepeut har pratat mycket om är mitt beteende. Jag påvräkas lätt av andra. Nu när jag såg att min kompis här mår dåligt så blev jag lite ledsen. Inte först när jag väl såg det men nu nån timme efteråt. Jag vill bara gråta, inte för hennes skull utan bara för att. Jag vet inte vad jag ska göra. Om jag säger de till personalen så kommer de skriva de i min journal och min terapeut kommer ta upp det imorgon.

 

Jag måste lära mig att inte påvärkas så lätt av andra. Hur ska de funka i min framtid. Men jag kan inte hjälpa det. Det är inte så att jag väljer att bli påvärkad och må dåligt. Jag har lärt mig så mycket här. Jag har lärt känna mig själv, inte helt men lite grann. Jag börjar förstå mig på saker som jag aldrig trodde om mig själv.