I tisdags blev de en rejäl överdos så fick åka in med ambulans igen. Ingen översakning direkt. Jag blir kvar över helgen som de ser ut nu. Jag ska fråga läkaren om jag kan få åka hem en snabbis imorgon eller på lördag för att häma lite saker antingen själv eller med vårdjouren, men med tanke på att jag hade en 5 i ett dygn (en femma betyder att man har vak) och nu har en 4 (tillsyn varje kvart) men jag hoppas de sänker till en 3 imorron (man får gå ut med personal på sjukhusområdet) har jag tur kanske jag får byta till en "vanlig" avdelning i helgen. Vi får se imorron då de är en möte ang behandlingshem och vi alla hoppas på ett ja.

 

De här med behandlingshem igen känns sådär men jag vet att jag klarar mig inte själv och att åka in och ut såhär är inget alternativ.

 

Idag har jag varit rätt så lugn Erika kom förbi nyss med min dator så nu kan jag blogga, de går inte så bra att blogga via ipaden. Men men....

 

 

 

Sista tiden har varit jpbbig, jag har haft mycket panikångest och dödstankar. Jag åkte in med ambulans till psykakuten i förrgår och blev inlagd tills idag då jag nu är hemma på lpt permession. Jag vet inte hur de kommer att gå då jag redan tagit tabletter för att lindra min ångest.

 

Jag försökte så emot med frestelserna var för starka så jag vet inte om jag ska ringa vårdjouren. Jag vill inte åka in igen. Jag vill vara hemma med mina katter.

 

På fredag måste jag tbx till psyk och visa upp mig att jag mår bra och sedan skriver dom av mitt lpt, vilket ska bli skönt.

 

Ne nu ska jag sova. Puss på er

 

Sista tiden har jag inte mått så bra, jag har varit ledsen och kännt mig ensam. Ensamheten är ett av mina stora problem. Min mamma är kvar här medan pappa åkte hem för att jag inte ska åka in på psyk igen.

 

Just nu luktar de gott i lägetnehtern för mina kinesika inneboeende lagar mat. De lagar så god mat. I förrgår så lagade kinesika hamburgare och jag kan säga att de var speciellt.

 

 

Oj vad dagarna går fort, jag har totalt glömt att blogga. Idag har jag och mamma varit på bio och sett hundraåringen, den nådde tyvärr inte mina förväntningar men ändå helt klart sevärd. Jag trodde den skulle vara bättre. Såklart blev de några skratt speciellt när Mia skäringe kom in i bilden.