De sensate två dagarna har jag varit glad. Jag är stolt över migsjälv att jag äntligen mitt egna place där mina regler gäller. Såklart har jag hemlängtan men jag är inte ensam, jag har mina katter och en inneboeende.

 

Jag har börjat ta promenader på förmiddagen för att lindra min ångest som kommer hela tiden. Jag kan hantera den för de mesta men ibland måste jag ta piller för de. Jag mår helt okej, de är en berfrielse att komma bort från lövängen. De jag saknar är viss personal och Linda såklart.

 

Om en stund ska jag Fatima åka och käka lunch på Jensens. :)