My back kill me

Jag vet inte hur länge till jag orkar med detta. Allt ät så fruktansvärt jobbigt. Allt tar dubbelt om inte tredubbelt. Bara att blogga blir jobbigt, spc nu när jag ligger i sängen.
 
På onsdag är de heldag till ullared, jag har aldig varit där och ja vill följa med men de blir jobbigt, ingen vill dra min rullstol och jag kommer inte orka gå. Om jag inte åker så kommer jag vara deppig och ledsen.
Jag vill kunna leva så normalt jag kan och ett sådant litet problem borde behandlingshemmet kunna fixa. Så nu väntar jag på att en personal ska komma så jag kan få prata om de.
 
Tur att jag har dess två sötnosar som tröst just nu!
 
Ne nu ska jag ringa mamma.
 
 



Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback