När jag började på borgis så mådde jag skapligt bra jag fick kompisar ganska fort. Jag hade haft det tufft innan och hade gått till kurator i 2½ år innan.

Det dröjde inte länge innan jag fick börja gå till kurator igen, det blev bråk i klassen osv.

Efter jul i ettan så började jag må dåligt och gråt varje dag, jag hade bötjat umgås med andra i klassen men jag kunde inte vara migsjälv längre, jag vågade inte säga någonting peronligt eller om de sa ex "jag gillar inte twilight" men jag kanske gör de så vågade jag inte säga de. Jag drog mig tillbaka och sen dog min morfar och det blev ännu jobbigare för mig. Jag gick inte ens på skolavslutningen istället så åkte jag och mamma till husvagnen så jag fick slappna av och ta det lugnt.

Efter sommarlovet så kom jag tillbaka till skolan men mådde ännu sämre jag kunde inte vara kvar i skolan så åkte hem. Jag tog beslutet att bnyta skola, jag trodde de skulle bli mitt sämsta val som det blev i 9an då jag gjorde samma sak. Men denna gång så blev de mitt bästa val, jag ångra att jag inte börja här från början. Jag är sjukskriven 50% men går i skolan 60% och det är sjönt att jag inte är den ända som är sjukskriven i klassen. Mina lärare stöttar mig till 110% och klassen är underbar de är som en stor familj som inte gillar sina grannar (paralellklassen) jag vet inte varför, fast jag känner inte den klassen. xD

Idag just nu mår jag inte så bra så jag drar mig undan lite jag är sjuk

också alltså feber, förkylld och det är ett krig i huvudet.