Det går inge mer

Jag har inget bra att säga men nyss satt och och grät samtidigt som jag skrek ur all ångest. Jag mår verkligen inte bra. Skulle inte det här bli en bra kväll? Tydligen inte, nu sitter jag och skriker att om jag ska tänka på er ska ni tänka på mig. Jag vet iaf hur idiotisk jag VAR men ni ser inte hur idiotiska ni ÄR. Ser ni inte? Jag GJORDE er illa men ni GÖR mig illa. Jag mådde dåligt innan men när jag började skolan blev allt bättre. Jag träffade nya vänner, sen blev allt skit och jag började må sämre igen.

En person sa att jag måst försöka gå vidare och må bättre men den personen hjälpte mig inte utan GÖR saken värre. Sen sa hon att allt kommer bli bra efter lovet. Jag visste att de inte skulle bli det. Vem hade rätt? Jag ska inte klaga men när jag mår så här dåligt finns det inge bra inom mig. Är det normalt att skrika ut i en tomt hus? Jag vill att allt ska bli bra, att alla försöker. Jag trivs inte nu. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bort.

Jag vill inte anklaga någon eller några. Men hade alla försökt hade inte det här hänt och ingen hade skrivit något.





Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback