xD
Hej, nu när jag satt och tog av min mina strumpor så kom jag att tänka på en sak, de som inte har några ben, shit va de sparar pengar på att inte köpa strumpor och skor. Hahaha lite komiskt jag vet. xD Hur tusan kom jag att tänka på det?????
Fast i och försig så har de numera proteser
My back kill me
Jag vet inte hur länge till jag orkar med detta. Allt ät så fruktansvärt jobbigt. Allt tar dubbelt om inte tredubbelt. Bara att blogga blir jobbigt, spc nu när jag ligger i sängen.
På onsdag är de heldag till ullared, jag har aldig varit där och ja vill följa med men de blir jobbigt, ingen vill dra min rullstol och jag kommer inte orka gå. Om jag inte åker så kommer jag vara deppig och ledsen.
Jag vill kunna leva så normalt jag kan och ett sådant litet problem borde behandlingshemmet kunna fixa. Så nu väntar jag på att en personal ska komma så jag kan få prata om de.
Tur att jag har dess två sötnosar som tröst just nu!
Ne nu ska jag ringa mamma.
Aj mina ben
Är tillbaka på behandlingshemmet nu, sitter i rullstol. Jag kan gå men har gått för mycket idag och har nu jättejätte ont i ben och höfter. Blööö
Bilresan igår tog 10 timmar så på kvällen fick jag sjukt jobbiga smärtor. Det känndes som jag fick knivar i knävecken.
Inatt hade jag varit uppe och gått och suttit på huk vilket jag inte får för då kan min skada bli värre. Det är flera rörelser jag inte får göra, det är sjukt drygt. Idag har jag plockat upp på rummet, betala räkningar och vilat. Alla hät är så gulliga mot mig och hjälpter mig. Är så tacksam för det.
Linda är inte här så det är ändå lite ensamt, jag hoppas hon kommer tillbaka nästa vecka.
Lilla Molly igår i bilen. Hon var så duktig. Mammas lilla pluttebebis
Jag just nu. Fick ett rivmärke på näsan inatt av min lilla pluttebebis.
Ne nu ska jag sova, är astrött
Handikapp
Jag kämpar på och kommer på nya lösningar att göra vardagen lättare. Att duscha är något som är jobbigt och tar mycket längre tid.
På morgonen är jag stel som en pinne och allt gör ont. Jag äter morfin, vilket gör att jag blir trött men de är bara att kämpa.
Igårkväll var det jobbigt och jag börja gråta, det tar så mycket på mitt psyke. Men imorse så skojja vi lite om det.
Jag "ja nu är det ingen risk att jag tar livet av mig eller skär mig för jag har så ont ändå" De gjorde morgonen lite lättare för oss alla och idag kommer min syrra hem, ska bli kul att träffa henne men de tar ju på henne med.
Lilla jag idag. Ni ser en bit av min korsett
Olycka
I söndags så skulle jag fick låna en hänst och rida. När kommit igång med galopp så måste jag tuppat av eller något för jag ramla och skadade ryggen så ny har jag en korsett som jag lär ha dygnet runt.
Jag har forfarande ont och vissa saker är omöjliga att göra så som att sätta på mig strumpor och skor. Jag har en massa smärtlindrande som man blir astrött av. zzzZzzZzz
Näsblod och en apa
Hemma?
Kom hem i torsdags och har bara umgåts med familjen. Fast jag känner mig inte så hemma, förutom mina möbler så bor jag inte här längre. Mitt hem är behandlingshemmet. Iaf så letar jag lägenhet, går sådär jag vill ha den innan jul iaf. :)
Senaste tillskottet, jag har adopterat en katt :)
Lilla Molly <3
Busunge
På måndag så bär de av tillbaka, uppdateringen kommer inte vara så bra för jag vill bara vara "hemma" med familjen.
Övningskör
Har övningskört i snart 3 timmar. Nen nu har vi stannat till för att äta, jag har beställt planka. Mums :D
Home
Är på väg hem, mina 5 timmar på tåget är avklarad nu är 2 timmars bilresa som kommer bli längre och 30 minuter av dom är redan avklarad.
Det ska bli skönt att komma hem, eller min barndomshem, jag bor inte där längre. Har saknat mamma oerhört mycket. Min lilla mamma som har tagit de värsta under de senaste åren, år jag inte kan ändra på. Jag älskar min mamma och den dagen hon inte finns där längre den dagen vill jag inte uppleva.
It's a good day today
Dagen har börjat bra, jag sov underbart skönt inatt. Älskar min säng som jag har här.
Hela behandlingshemmet har blivit lugnare efter att två stycken har lämnat hemmet. Just nu sitter jag med fotbad och tar hand om migsjälv lite.
Det känner som att den här sommaren kommer bli bra, men det jobbiga är att behandlingen tar nu semester i 6 veckor vilken känns oroväckande. Vi får se hur det går.
Idag är det volleyboll på schemat, vi klienter mot personal. Åååh det kommer bli så kul. :D Inte nog med det, imorgon åker jag hem och är hemma över midsommar. Det känns konstigt jag har ju inte varit hemma på fyra månader.
Jag för ett tag sedan.
I am alive
Nu är jag tillbaka på behandlingshemmet eller jag kom tillbaka vid 9 tiden. Linda är på permesion tills imorgon. När vi kom tillbaka så fick vi veta att en av de tre personerna var borta och kommer aldrig tillbaka och nyligen har en ännu en av dom stuckit så det finns bara en kvar som ska väck.
Jag tänker inte gå in mer på det som hänt, en polisanmälan är gjord iaf.
Våra liv kommer inte bli som vanligt igen på ett tag, vi är fortfarande dödhotade och jag kommer ha en vakt utanför mitt rum hela natten. Personal ska finnas på avdelningen hela tiden. Jag får inte lämna området själv, jag måste ha en medklient eller personal med mig. Detta gäller bara tills imorgon.
Jag fårstår nu hur rädd vissa kan vara, när man inte vet om man kommer vakna igen. Jag pratade med min mamma tidigare idag och då sa jag "tänk mamma och de hade ringre härifrån och sagt att Rebecka har blivit mördad" mamma svarade att hon skulle inte klara av de. Tänk om jag hade varit död nu. Bara när jag tänker tanken känner jag rädsla.
BTW livet går vidare och jag kämpar på med min Borderline och mina drag av diverse diagnoser.
Dödshotad
Just nu befinner sig jag och Linda på ett skyddat ställe med en personal. Det är så att jag och Linda har blivit hotade, tre personer har hotat att döda oss inatt.
Det är jobbigt och vi är trötta. Detta var en akutlösning och alla jobbar på hur de ska göra.
I cry out for help
Nu har det gått för långt. Idag har både jag och Linda blivit dödshotade, jag är rädd och ledsen. Ingen personal frugar hur jag mår. Mobbning är väldrigt alvarligt. Jag vågar inte gå ut och känner mig ensam. Just nu sitter jag och gråter inne på mitt rum. Dörren är låst och fönstret är stängt fast det är som en bastu här inne. Min enda vän är min katt.
Jag har tagit upp det här med mobbning tidigare. Det finns flera olika sätt att mobbas på
Jag vet inte hur ni upplever det, men detta är var jag har märkt med egna ögon. Jag höll på att bli misshandlad igår och Linda idag. Livet på behandlingshem blir bara hårdare och hårdare.
Jag orkar snart inte mer, det här tar så mycket på mig och jag mår skit. Vart ska jag ta vägen? Jag känner mig så liten och hjälplös.
Hot
Jag skulle precis sova när jag hör en röst utanför mitt fönster, jag visste att något skulle hända så jag gick till Linda och hon fatta de med, vi fatta de redan vid lunsch.
Som vi anade så kommer tre stycken och vi fattar inget, vad har vi gjort, vi har inte gjort något och jag skrek att de skulle sluta och då skulle de smälla till mig men Linda gick emellan och inget hände. Men om vi får minsta lilla hot eller de gör något så kommer polisen.
Att någon kommer och slår sönder ens fönster är inget ovanligt, så både jag och Linda är rädda. Ingen kan garantera våran säkerhet. Iaf så har vi en personal på vår avdelning hela natten för att skydda oss.
Tips
Livet på behanlingshem är inget lätt liv, det är mycket skitsnacka. Jag har sagt det förut jag vet. Men för er som ska eller funderar på att flytta till behandlinghem så kan jag tipsa er om lite.
Ingen säger att det är lätt att inte ha kontakt med sina vänner och familj men det är för att lindra hemlängtan.
Mina föräldrar kom på besök inom en månad så när de åkte sprang jag till tåget och hamna på psyk. Detta är bara tips från mig och hur jag upplever det.
Mobbning
Mobbning vet alla är kränkningar som upprepas. En mobbare kan få straff så som böter eller annar straff.
Jag har själv varit mobbad och vet hur det känns.
Att vara mobbad tar på ens krafter otroligt mycket, jag gick i skolan när jag blev mobbad och jag orkade sällan göra min läxor. Varje dag när jag gick upp för backen till skolan så kom rädslan och när jag skulle åka hem så kutade jag ner för backen och trampa allt jag hade hem och låste alltid dörren. Det första jag gjorde va att byta till mjukisar och lägga mig och sova en stund. Detta upprepades i tre år.
Skolan gjorde inget åt det känndes det som, och det var sant de tog inget på allvar. De pratade med dom som mobbade mig men inget mer, de fattade inte hur dåligt jag mådde. Jag önska idag att jag fick kontakt med bup redan då för det var då jag började skära/rispa mig men ingen märkre det inte ens mina föräldrar.
Idag har jag kommit en bra bit på vägen för att snart kunna börja leva ett liv som är värt att leva, att få upptäcka nya saker, resa, skaffa vänner och få en massa erfarenheter för att kunna hjälpa andra. Det brinner jag för, ingen ska behöva bli mobbad, ingens själbvkänsla ska bli glassplitter som mig.
Anledningen att jag tar upp detta nu är för att här på behandlingshemmet så är mobbning tydligen acceptabelt. Idag när jag och Linda skulle gå ner och äta så kom det tre personer varv två av dom börja genast snacka en massa skit, en av dom tror hon/han äger stället. Ingen personal rycker in och ingen kom och prata med Linda som drabbades mest.
Mobbning sker oftast på genom psykisk smärta. Tyvärr finns mobbning överallt det är helt sjukt att människor inte har något bättre för sig än att snacka en massa skit.
You are never alone
Ibland kan man känna sig fruktansvärt ensam, när man sitter där på en bänk ensam och alla som går förbi skrattar och är glada. Men själv är du ful och äcklig och ingen vill vara vän med dig.
Har du kännt så någon gång?
Det har jag och jag tycker fortfarande att jag är ful och äcklig. Saken är den att när du sitter där kan du inte förvänta dig att någon ska komma fram till dig och vara din vän. Hur mycket du än önska att det var så så kommer det tyvärr inte att blir. Jag har önskat det säkert 1 000 000 ggr men det har aldrig fungerat.
Jag har inte många vänner, jag har tre stycken vänner som jag älskar. Du kan ha 100 falska vänner som du tror bryr sig fast egentligen så skiter dom i dig, det är svårt att säga men tyvärr är vissa människor det.
När du skadar digsjälv så är det ett skrik på hjälp, om du har minsta lilla tanke så snälla gå till skolsyster/ sjuksköterska eller kuraor, det är inget fel att gå dit och be om hjälp och de är inte så dåliga som du tror. Ta den hjälp du kan få. Sverige har bra sjukvårt.
Jag vill bara säga att var inte rädd för att be om hjälp. Fysisk smärta kan man lindra med en tablett men psykisk smärta kommer alltid finnas kvar på ett eller annat sätt.
Good day
Åååh det är bara lördag, jag lääääääängtar till torsdag för då
åker jag hem och är hemma över helgen. Jippi :)
Dagen har varit bra, inget spc hände vi åkte iväg en sväng.
Jag gillar inte personalen som jobbar i helgen, om jag skulle
må dåligt så kan jag inte prata med någon eftersom jag inte
har förtroeende för dom. Blööö
Som Erikas mamma skulle säga KNASBOLL :D
Friday
Snart ska vi åka iväg och shoppa lite, vi ska också äta ute. Mums!
out in the sun
Sitter just nu ute på trappan och tittar upp på molnen. Snart ska jag upp dit igen. Jag flyger hit och dit. Önska att jag kunde flyga. Har funderat på att hoppa fallskärm ett pra tag nu, hmm kanske ska boka en tid. Typ en kp resa (man åker iväg med sin kontaktperson)
Försökte få en bild på Oscar
Part of my room
Jag har inte orkat blogga. Jag har haft så mycket att göra.
Jag har flyttat hit och flyttat dit. Nu bor jag i mitt gamla rum igen. :)
Ingen fatta varför jag flyttade inte ens jag. Men nu är jag tbx. :)
Här är lite bilder från mitt rum
Vårdplanering
Idag klockan 13 har jag vårdplanering och soc samt öppenvården på hemmaplan
kommer ner hit, det var ett önskemål från min sida och de ville se hur jag har det. :)
Idag mår jag lite bättre men jag vågar inte gå ut själv för att jag är rädd för att bli
ännu mera krängt. Imorgon åker jag till öland men några andra från detta hur, det ska
bli skoj. Vi är borta ett dygn, ska bli skönt att komma bort lite och tänka på någit annat
än behandlingen.
Ska göra en videoblogg senare idag och visa er mitt nya rum. :)
En changs
Jag har ju som sagt flyttat till en anna avdelning, jag bestämde mig för att
hata stället från början, jag ville flytta tillbaka men nu vill jag inte det mer,
efter att försökt lösa problemet blev de värre. Men en av tjejerna här
var så gullig mot mig och gav mig detta kort. Blev så glad att jag börja
gråta. :´)
Crossroad
Här står jag i en vägkorsning utan att veta vilken väg jag ska
välja. Att vara rädd och förvirrad och allt är bara svart.
Like a zebra
I LOVE MY NEW ZEBRALEGGINGS. :D
I'm in the hell
Jag är redan död, så död man kan bli. Men jag kom inte till himelen
utan jag kom till helvetet och detta är mitt straff för att jag levde ett
dåligt liv innan. Vad händer efter min tid här i helvetet? Pleace tell me!
Welcome to my world
Running like ball
Jag har flyttat till en annan avdelning mot min vilja. Jag hade inget val,
detta eller psyk. Varför de flyttade mig var för att skydda mig. Alla på denna
avdelning är chockade liksom jag. Igår när jag vaknade hörde jag skrik från
dagrummet och efter de kom personalen in till mig och fråga hur det var och
jag var rädd som en liten mus, jag vågade inte gå ut ur rummet. I samband
med det så sa personalen att Mikael som är vd hade bestämt att jag MÅSTE
flytta till en annan avdelning, så det var bara att börja packa. Kvällen innan
hade jag mått skit och gått iväg för att dö, men jag lever och mår sådär.
Jag har inte smält allt än.
Bwfor I die I want to see my blood
Min största önskan
Idag var på utflykt till E, på vägen dit fick jag väldenss ångeststtack
men jag var tyst. Jag satte på musik och sov i bilen. Jag fick tillbaka-
blickar från när jag blev hämtad av polisen eller snarare 6 poliser eftersom
jag var så självmordsbelgen. Just nu har jag samma planer som den kvällen,
ja inte psyk då men att ta livet av mig. Jag känner inte för att leva längre. Jag
är trött på att leva, jag kan inte lita på migsjälv.
Så detta kan vara mitt sista inlägg innan jag slocknar.
Jag minns inte hur det är att ha ett liv.
Sen jag flyttade till behandlingshemmet så har jag inte fått tagit egna
beslut. Här måste man fråga för minsta lilla sak. Idag är en sån dag som
jag bara vill gräva ner mig, jag mår piss. Jag har inte gjort något vettigt
på snart fyra månader. Självmordstanakrna är så jäkla starka idag att jag
snart inte orkar stå emot.
God morgon
Kan inte fatta att det redan är 2 juni. Jag tyckte att de var nyss
jag var på psyk. Det har gått 3 månader sen jag var där. Iaf så har
det varit en liten komisk morgon. Det komiska är att när jag stod i
duschen så blev det helt plötsligt mörkt, ja strömmen gick, så där
står jag och duschar i mörkret. xD
Just ja i fredgas så red jag för förståa gången på 6 år. It's was amazing and wonderful.
In the car
Mamma och pappa kom igår och stannar tills imorron. Nu är vi på väg på en liten utflykt och såklart är Linda med. :D
