I cry out for help

Nu har det gått för långt. Idag har både jag och Linda blivit dödshotade, jag är rädd och ledsen. Ingen personal frugar hur jag mår. Mobbning är väldrigt alvarligt. Jag vågar inte gå ut och känner mig ensam. Just nu sitter jag och gråter inne på mitt rum. Dörren är låst och fönstret är stängt fast det är som en bastu här inne. Min enda vän är min katt.
 
Jag har tagit upp det här med mobbning tidigare. Det finns flera olika sätt att mobbas på
 
Jag vet inte hur ni upplever det, men detta är var jag har märkt med egna ögon. Jag höll på att bli misshandlad igår och Linda idag. Livet på behandlingshem blir bara hårdare och hårdare.

Jag orkar snart inte mer, det här tar så mycket på mig och jag mår skit. Vart ska jag ta vägen? Jag känner mig så liten och hjälplös.
 
 
 



Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback