Att vara mobbad tar på ens krafter otroligt mycket, jag gick i skolan när jag blev mobbad och jag orkade sällan göra min läxor. Varje dag när jag gick upp för backen till skolan så kom rädslan och när jag skulle åka hem så kutade jag ner för backen och trampa allt jag hade hem och låste alltid dörren. Det första jag gjorde va att byta till mjukisar och lägga mig och sova en stund. Detta upprepades i tre år.

 

Skolan gjorde inget åt det känndes det som, och det var sant de tog inget på allvar. De pratade med dom som mobbade mig men inget mer, de fattade inte hur dåligt jag mådde. Jag önska idag att jag fick kontakt med bup redan då för det var då jag började skära/rispa mig men ingen märkre det inte ens mina föräldrar.

 

Idag har jag kommit en bra bit på vägen för att snart kunna börja leva ett liv som är värt att leva, att få upptäcka nya saker, resa, skaffa vänner och få en massa erfarenheter för att kunna hjälpa andra. Det brinner jag för, ingen ska behöva bli mobbad, ingens själbvkänsla ska bli glassplitter som mig.