YEY JAG ÄR SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ GLAD. Jag fick en nattpermession om jag hade nån med mig och mina allra bästa kompis ställde upp som vanligt. Jag älskar verkligen henne som en vän.

Idag mår jag bättre fast känslan av ensamhet finns där. Jag är trött på att vara på psyk, jag vet inte vad jag ska göra. De är så tråkigt, jag vill bara skrika men jag kan inte. Jag vill gå ut men jag får inte. Jag vill att Erika ska komma och hälsa på men jag vågar inte fråga för hon har mycket med skolan. Jag vill inte störa, jag är bara ivägen för alla. Nu dör min dator snart så måste lämna in den på laddning.

 

 

 

Idag har jag haft två bra samtal med två bra sjuksköterskor och fick veta att det har varit ett möte angående mig och hur jag ska "vårdas" hur min tid på psyk ska bli så meningsfull som möjligt. Jag längtar till jag får gå ut och gå men än så länge får jag inte lämna avdelningen.

 

Citat från en ssk

"skriv på din blogg FY FAN VA DU HAR KÄMPAT"

 

"Varje gång du gör de här och de här (hon pekar på min hals och min arm) så vinner dom som varit dumma mot dig men varje gång du gör så här (visar ett vasst förmål som jag gett henne) så vinner du"

 

 

Så jag skriver det FY FAN VAD JAG HAR KÄMPAT I ALLA DESSA ÅR OCH MER SKA JAG KÄMPA!!! Jag får äntligen den vård jag behöver. Jag ska vinna över min borderline

 

 

 

Äntligen så skrev läkaren av vaket och jag har nu tillsyn varje kvart. Jag fick också veta att jag kommer vara kvar här ett tag. Blöööh säger jag men det är inte så mycket jag kan göra. Så länge jag slipper PIVA så är det okej. Ingen permession för mig den närmsta veckan heller men men....

 

Jag fick ju avslag på behandlingshem sist men nu ska läkaren göra en ny ansökan för jag kan inte bo själv. Kändes skönt att han så. Så nu är det bara att vänta igen.

 

Jag gråter nästan, jag står inte ut av att vara inlåst bakom psyks låsta dörrar. De ville skicka tillbaka mig till PIVA men jag lyckades övertala dom att inte göra det. Jag mår sämre när jag är på piva en här. Här är de lugnt och skönt, en varmare miljö. Men istället har jag vak alltså en peronal som kollar minsta lilla rörelse jag gör.

 

Jag ska bara stå ut helgen så hoppas jag på utskrivning nästa vecka, men jag vet att en vårdplanering måste göras först. Vi får se hur det blir.

Nu är jag på en "vanlg" avdelning vilket är skönt. Mer fritt och om jag har tur så får jag åka hem en snabb sväng som jag gjorde i fredags. Klappa katterna lite och hämta rena kläder.

 

Jag har inget mer att skriva just nu.

Ligger nu i sängen och ska snart gå ut oh ta lite kvällsfika, sen väntar jag på att nattpersonalen ska komma, av nån anledning tycker jag bäst om dom.

 

Jag vill bara att morgondagen ska komma så jag får prata med läkaren och få permission och sedan bli utskriven.

 

Snacka om att jag blir förbannad när jag inte fått träffa läkaren sen i torsdags men nu har läkaren LÅVAT att det blir samtal imorron. Jag vill ut, ut i friheten, jag är trött på att sitta här och inte göra ett skit. Enda man väntar på är mat, man bara äter och äter och man kan inte röra på sig. Visst det finns en innegård men den vill jag inte gå på för de känns ännu som ett fängelse.

Jag är arg, rent utan förbannad på den JÄVLA läkaren som vägra prata med mig om en permession. Jag har inte "skött" mig tillräckligt och med de menar han att jag har fått för många panikattacker och han litar inte på mig att jag åker hem och myser med mina katter utan gör som förra gången.

 

Jag fick ett utbrott så matta ut hela mig. Jag blev alldedes slut och sov i två timmar. Så jag är nu nyvaken. Men om jag inte får prata med läkaren imorron så går jag i taket igen.

 

I väntans tider sitter jag på mitt rum och lyssnar på musik, Martin Stenmark sjumilakliv. Jag väntar på två saker först läkaren och en säng. Jag vill åka hem på permission och min säng var trasig och nej de var inte jag som hade sönder den, den har varit trasig ett tag men ingen har haft tid att byta ut den.

 

Idag är de som alla andra dagar de börjar lugnt men efter middag så rinner bägaren över. Jag hoppas verkligen jag får åka hem och sova hemma en natt men jag vet inte vad läkaren säger, de är inte den ordinarie som jobbar idag

.

Hur ska jag orka, jag mår piss och hade nyss en panikattack men vaffan va hjälpen som är här för. Ne de bär mig till sängen och stänger dörren och går.

Jag har lugnat mig nu men mår fortfarande piss och vill ha en oxaskand men inte fan får jag de. Jag HATAR psyk. Jag vill ALDRIG mer hit. Jag har fått nog. När ska jag vakna ut min mardröm. Hjälp mig HUR SKA JAG GÖRA? Vart ska jag börja? Är behandlingshem lösningen?

 

Just nu sitter jag och väntar på att telefonen ska ringa, min psykolog ska meddela mig vad som sas på mötet angående behandlingshem. Jag har hittat 4 alternativ där jag kan få ta med mig mina katter varv ett av dom ligger bara 30 minuter från Jönköping.

 

Idag har jag varit lugn och jag känner mig lugn fast frestelser på överdos finns där men jag har ingen tillgång till tabletter. Jag är rädd att jag ska bli beroeende, de känns så att jag är en missbrukare men det är jag INTE. Jag ska intala migsjälv att jag SKA KLARA DET HÄR!

 

Läkaren sa att jag kanske får åka hem om jag får ett bra besked, men jag vet inte om jag klarar de. Jag vill byta avdelning men de går inte eftersom jag slänger sönder glas för att skära mig. Men nu har jag hittat musiken och jag ÄLSKAR Tylor Swift musik medan jag mumsar på choklad.

 

I tisdags blev de en rejäl överdos så fick åka in med ambulans igen. Ingen översakning direkt. Jag blir kvar över helgen som de ser ut nu. Jag ska fråga läkaren om jag kan få åka hem en snabbis imorgon eller på lördag för att häma lite saker antingen själv eller med vårdjouren, men med tanke på att jag hade en 5 i ett dygn (en femma betyder att man har vak) och nu har en 4 (tillsyn varje kvart) men jag hoppas de sänker till en 3 imorron (man får gå ut med personal på sjukhusområdet) har jag tur kanske jag får byta till en "vanlig" avdelning i helgen. Vi får se imorron då de är en möte ang behandlingshem och vi alla hoppas på ett ja.

 

De här med behandlingshem igen känns sådär men jag vet att jag klarar mig inte själv och att åka in och ut såhär är inget alternativ.

 

Idag har jag varit rätt så lugn Erika kom förbi nyss med min dator så nu kan jag blogga, de går inte så bra att blogga via ipaden. Men men....

 

 

 

Sista tiden har varit jpbbig, jag har haft mycket panikångest och dödstankar. Jag åkte in med ambulans till psykakuten i förrgår och blev inlagd tills idag då jag nu är hemma på lpt permession. Jag vet inte hur de kommer att gå då jag redan tagit tabletter för att lindra min ångest.

 

Jag försökte så emot med frestelserna var för starka så jag vet inte om jag ska ringa vårdjouren. Jag vill inte åka in igen. Jag vill vara hemma med mina katter.

 

På fredag måste jag tbx till psyk och visa upp mig att jag mår bra och sedan skriver dom av mitt lpt, vilket ska bli skönt.

 

Ne nu ska jag sova. Puss på er

 

vid

 

Sista tiden har jag inte mått så bra, jag har varit ledsen och kännt mig ensam. Ensamheten är ett av mina stora problem. Min mamma är kvar här medan pappa åkte hem för att jag inte ska åka in på psyk igen.

 

Just nu luktar de gott i lägetnehtern för mina kinesika inneboeende lagar mat. De lagar så god mat. I förrgår så lagade kinesika hamburgare och jag kan säga att de var speciellt.

 

 

Oj vad dagarna går fort, jag har totalt glömt att blogga. Idag har jag och mamma varit på bio och sett hundraåringen, den nådde tyvärr inte mina förväntningar men ändå helt klart sevärd. Jag trodde den skulle vara bättre. Såklart blev de några skratt speciellt när Mia skäringe kom in i bilden.