Denna bild kom upp på min facebook. Den är tagen 14 juni 2014 bara några dagar innan jag hamnade på psyk för en lång inläggning. Jag var hemma hos mamma och pappa och de skulle följa med mig ner till Jönköping om jag inte minns helt fel. Jag var så sjuk men ingen visste hur sjuka mina tankar var. Allt som fanns i mitt huvud var att skada mig och att dö. Ingen så hur dåligt jag mådde förrän jag hade tagig så många intoxer att de blev farligt. Mina vänner hitta mig hela tiden efter att jag tagit en intox och jag förstår idag att de måste ha varit sjukt trötta. Men jag ville ju bara dö. Jag hade inget hopp, ingenting betydde något längre. Jag var på psyk nästa 8 månader. De hade testat att slussa ut mig till ett korttidsboende men efter en vecka så hade jag brutit upp medicinskåpet. Jag hade inte tagit tabletter men jag fick komma tillbaka till psyk. Jag hade varit och handlat själv och då hade jag köpt tabeltter som jag tog med mig på avdelningen. Jag gömde som i min bh där jag visste att ingen skulle kolla. Bara efter några timmar tog jag tabletterna. Personalen blev sura och jag fick gå till akuten med personal. Efter de har jag bara gjort de en gång och de var här på orana. Jag sparade min 14 medcin som jag fick med mig till skolan. Jag kan fortfarande få sånna sjuka tankar om att skada mig, ta intox och vilja dö men jag kan hatera de skapligt bra. Men ibalnd vet jag inte hur jag ska stå ut och hur länge tankarna ska finnas där. Men jag lär mig väl.