Jag försöker be om hjälp men det är inte så lätt. Jag har pillat upp mitt lilla sår. Jag skickade ett sms till personalen och de bad mig komma till konstoret. Efter några fler tårar så gick jag. Hon som la om det igen brydde sig inte. Efter hon hade lagt om det så gick jag. Jag tänkte stanna men jag kännde hur en flod med tårar var på väg så jag gick till mitt rum och här sitter jag nu. Gråter floder, darrar och har sjukt mycket ångest. Jag har varken kunnat äta eller dricka idag.

 

Jag vill bara härifrån. Jag orkar inte mer. Jag har kännt såhär förut, så fort jag får motgångar så vill jag härifrn. Men nu känns det som alla skiter i mig. Det känns som jag är ett hopplöst fall. Jag vill bara hem och krama min sjuka mamma. Jag älskar dig. Jag önska att det inte blev såhär. Varför börja jag skada mig? Alla år på psyk. Hur har du stått ut? Jag är så rädd att hamna på psyk igen.

 

Jag vill bara att det ska bli 1 februari då mina placerare kommer. Då ska vi bestämma min framtid. Hur länge jag ska vara här och vart jag ska efter behandlingshemmet.