Ljuset i mörkret
Den senaste vecka som ni kanske förstått har varit jobbig, höstdepressionen går mig på nerverna. Så fort jag är ensam så mår jag piss om jag inte hade haft mina katter hade jag nog lagt in mig i nån vecka för att gå mer intensiv behandling och redskap hur jag ska göra när jag mår som jag gör.
Jag försöker se fram emot helgen då mamma och pappa just ja lilla Tina (våran hund) kommer med. Men inte ens de gör mig glad.
Jag kan passa på att Hur många kramar finns de i världen är en klart sevärd film, de var skönt att komma ut lite så tankarna kunde lätte men nu när jag är ensam så kommer dom och spökar. Ne nu ska jag gå och sova tror jag, får se vad morgondagen har att bjuda på. Ska nog in och träna lite. :)
Trackback