Deppig

Dessa tankar kommer och just nu är dom framme och spökar igen. Jag är trött och känner mig äcklig.
 
Mamma och pappa ska hela tiden bråka och när jag säger något så tror dom mig inte fast jag vet att de är sanningen. Jag känner mig ensam och bortglömd och den person som jag önska var här är 1000 mil härifrån kännes de som.
 
Jag  vet inte vad jag vill och vad jag ska göra. Allt känns meningslöst.



Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback