One more day and thousand tears

Jag vet verkligen inte hur länge till jag orkar stanna, hela helgen har varit piss. Jag mår skit men ingen har tid att prata med mig, ingen tror på lägenheten, ingen tror på mig. Jag känner mig som en skugga, jag var rolig att trampa på men sen försvann jag i min ensamhet, ingen ser mig och ingen hör mig.
 
 



Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback