Varför jag varit så tyst sista tiden är för att de finns saker som händer som egentligen är privat för mig. Mamma är på hudiks sjukhus med morfar som inte har så lång tid kvar. Så enkelt var de att säga de. Fast de var svårt att skriva. Men nu står det där. Morfar är den sista som vi har kvar, det kommer bli tomt. Just nu fäller jag en tår, jag brukar inte göra det. Men de sommrarna som jag var i morfars stuga, hans hund. När han var frisk.